Dalstugan

Om man bortser från soldattorpet Gunnarshem, torde Dalstugan vara

det längst bebodda av Norrhults många torp. I den äldsta husförhörs-­

Iängden i Rumskulla som omfattas från 1788 är Dalstugan bebott.Den

ena familjen efter den andra har här funnit sin försörjning.

År 1860 inflyttade till Dalstugan Carl Johan Lagerdal med sin familj.

Hustrun Greta Elisabet Nilsdotter och döttrarna Hulda och Klara.Fa-­

miljen Lagerdal hade sedan 1856 varit skrivna vid Sågverket i Ydre-­

hammar. De var komna dit från Törnsfalls socken, hade tidigare bott

i Ringarums socken. Troligt är att det var i samband med Överinspek-­

tor Cullbergs övertagande av Ydrehammar som Lagerdal fått arbete där.

Lagerdal kom att bo kvar i Dalstugan till sin död 1888.

1880 blev Lagerdal ensam, såväl hustrun som bägge döttrarna utvand-­

rade till Amerika. Efter hustruns amerikaresa skaffade Lagerdal sig

pigan Johanna Lovisa Johansdotter som kom från Svinhult.

Förutom att han brukade torpet, bedrev också Lagerdal diversehandel.

När han började med handel vet jag inte, dock var det före 1877. Som

barn kommer jag ihåg hur de äldre i bygden pratade om att hustrun i

Dalstugan tyckte inte om när folk handlade för mycket. Hon kunde Ytt-­

ra, det är inte lätt för Johan att skaffa hem varor. Med det menade

hon förståsatt det var lång väg till Vimmerby, Österbymo eller Mari-­

annelund där han gjorde sina inköp.

När Lagerdal avled i december 1888 hade Johanna tjänstgjort hos ho-­

nom i nio år. Under den tiden hade hon ej utfått någon 1ön,vilket

kom att framgå i bouppteckningen.

Ur bouppteckningen:

År 1888 den 27-12 förrättades bouppteckning i Dalstugan på Norr-­

hults ägor efter handlaren och torparen Carl Johan Lagerdal som

avled den 2 december och efterlämnar änkan Greta Elisabet Nilsdot-­

ter och två med henne sammanavlade barn, dotter Hulda gift med snic-­

karen Samuel Olof Pettersson, dotter Klara gift med mosaiske tros-­

bekännaren Josef Natansson. Såväl änkan som döttr.arna äro i Amerika.

Deras rätt bevakas av hemmansägaren Adolf Fredrik Johansson i Norr-­

hult, Rumskulla socken. Boet uppgavs av pigan Johanna Johansdotter,

som tillsades uppgiva detsamma sådant det vid dödstimman befanns.

Bouppteckningen upptog hela tio foliosidor, några exempel:

l \ tunna vårvete 17.50, 4 tunnor råg 44 kr. l t. korn 9:- , 18 t.

havre 108:-, 12 kappar ärter 6:-, 18 t. potatis 54:-.

l häst 50, 2 st. kor 110, 2kvigor 65, 6 får 49. Handelsvaror enl.

förteckning 125 kr. En mängd lösöre ute och inne. Summa tillgångar

1260 kr. OSäkra fordringar är 574 kr, bl.a. gamla reverser, fattig­

hjon, dels okända på. okänd ort, dels döda personer, dels till Ameri-­

ka resta. Skulderna uppgick till 1051 kr. varav till pigan 450 kr.

Till handlande E.Pettersson, Österbymo 107, handlande Brissman,Vim-­

merby 50, handl. Emil Olsson, Vimmerby 23, handl. Wernberg 10, samt

till handl. J.P. Pettersson i Stampen 7 kr.

Till nämndeman P. Salomonsson,Snararp och A.F.Ha1Igren i Hellefors

för 6 dagars inventering av sterbhusets utstående fordringar 12 kr.

Begravningskostnader 74 kr.

Anmärkes att en handling finnes som är utgiven den 15 april 1880 av

Lagerdals hustru Margareta Nilsdotter, att hon avreser till Nord-

Amerika, att hon erhållit sin del i deras bo och förklarat sig att

inte vidare krav härå göra. Nämnda handling har Lagerdal och dess

hustrus måg S.O. Pettersson underskrivit och godkänt. Handlingen

är bevittnad av C.J.U. Dalheim i Södersholm och Magnus Fors,Norrhu1t.

Den i bouppteckningen upptagna skulden till hushållerskan på 450

kronor kom det att bli tingssak om. De till Amerika utflyttade två

döttrarna till Lagerdal fordrade städjebevis för varje år. Deras ta-­

lan fördes av hemmansägaren Adolf Johansson i Norrhult.Hushållerskan

hade vittnen vid rätten som omtalade att hon skulle ha 30 kr. om året

i lön, samt skor och kläder lika mycket som hon haft med sig. Där­

utöver hade Lagerdal även lånat kontanta pengar av henne.

Målet behandlades i flera ting vid häradsrätten i Sund, och brev­

växlingen mellan döttrarna i Amerika och Adolf Johansson tog ju tid.

Alltnog den 13 april kom Ydre häradsrätt med utslag:

Enär det i målet blivit styrkt att Johanna Johansdotter under 9 år

vistats i Lagerdals hus varunder hon varit honom behjälplig både ute

och inne skall hon ersättas med 300 kronor plus ränta.

Omkring 1910 kom Ludvig Lindström med hustru Karolina och många

barn till Dalstugan. De kom från närbelägna Hellerum, och hade ti-­

digare bott i Stenstugan. Yngsta barnet Olivia, kallad Vivan föd­

des iDalstugan 1914. När jag började känna familjen i början av

1930-talet var det bara Vivan som bodde kvar hemma av barnen. Fyra

av sönerna hade då flyttat till Södermanland där de funnit stadigva-­

rande arbete. I Dalstugan vistades också Ludvigs mor som uppnådde

98 års ålder. Lindströms brukade torpet till 1944, och det var bara

de 3-4 sista åren som de fick bo i det nya huset. Den gamla stugan

som var liten och ovanligt låg. Stugan var närmare vägen och inne­

höll ett litet kök samt ett större rum. Lindströms var pingstvänner

och det hölls ofta läsarmöten där.

Ludvig brukade torpet med oxar. Vid logen fanns en tröskvandring,

och där fick oxarna gå runt och hålla tröskverket i gång när det var

dags för tröskning. När Lindströms flyttade från Dalstugan 1944 över-­

tog Folke och Ester Andersson torpet. Dottern Marianne var då född,

senare föddes också dottern Mona. De innehade Dalstugan till våren

1967. Efter detta hade dottern Marianne och hennes familj torpet

som sommarbostad ända in på 90-talet. Då lät Domänverket avstycka

och sälja torpet, nu är det åter igen året runt bostad.

Vid Dalstugan bedrevs också en gång i tiden sågverksrörelse. Därom

vet jag inte närmare, än att jag kommer i håg den barack som använts

av arbetarna. Den fanns kvar i 30-talets början. Jag var med min mor­

bror till Dalstugan vid den tiden, och jag minns att vi var in i ba-­

racken. Vid det tillfället var alla sönerna hemma och hälsade på.De

använde då detta rum, den lilla stugan kunde inte ge sovplats åt alla.

Baracken låg en bit från vägen nedanför källaren. När den revs bort

vet jag inte.

CARlSTEDT,LINNE

Lämna ett svar